Quantcast
Channel: Micke Berg, pics from another world. "To look is to love".
Viewing all 4182 articles
Browse latest View live
↧

Dimma

November 10, 2015, 7:29 am
$
0
0
En viss trötthet kan infinna sig. Jag går på banken för att skicka pengar. De kräver pass. Jag ska ha ett pass med mig. Det duger inte med körkortet eller ID-kort.

Då gav jag upp den biten för dagen. Gick och fika och kollade dubbade cykeldäck. Det kan vara bra om man cyklar mycket. Hade en polare som gick omkull i Slussenbacken och det tog ett år eller två att återställa höften då han kanat omkull på isen ner mot Djurgårdsfärjan.

Skulle hjälpa en polare att skriva en affärsplan, eller en idéplan, om ett jobb. Efter ett tag tyckte polarn inte det var någon bra idé att jobba med, så då släppte vi det också.

Så rullar det på idag. La mig i badet, äntligen. Då ringer telefonen. Mina bilder från Västerbottens museum. Får kliva upp, dyblöt, och öppna. Behöver jag säga att leveransen skulle ha kommit i morgon.

Nåja, ett gäng nyramade bilder är alltid trevligt. Ser att grabbarna hoppar av Landskronafestivalen. Undrar om det blir någon mer? Det kräver entusiaster för att hålla igång en sådan grej. Det är mycket som gjort det svårt att ha en fotofestival i Landskrona, framför allt att stan är stendöd. Det är en vacker stad, skitfin, men folklivet är bortblåst. Stendött.

Vi får se. Vi kan alltid hålla tummarna, som man säger.

Snacka med Polarn, världscupåkarn. Nu är han hemma och vilar sig. Varför det? Kört sönder axeln. Hårt jobb att köra slalom. Verkar som man ska vara gjort av betong och vide om man ska klara sig från skador. Jag minns när jag krossa axeln för två år sedan. Var inte roligt. Gick med armen i en låda i en månad. Två månader senare visste jag faktiskt inte vilken axel jag kört sönder. Kroppen läker alla sår, om har tur och tålamod.

Köpte en toppluva. Varm som fan. För varm, så nu får det frysa på lite så man får valuta för pengarna.

Bilden? Vanadisbadet. Jag hade aldrig varit där då jag kom dit. Jag tyckte mycket om det. Var så osvenskt på något vis. Jag tänker alltid på Harry Schein då jag tänker på badet. Det fanns en tub som ungarna åkte i och den här lirarn flöt omkring framför mina fötter. På den tiden tyckte jag alltid att Sveavägen var en varm gata, solstinn på något vis. Det var en gata fylld av bilaffärer, Porschar och amerikanare. En gata som luktade asfalt och Vanadisbadet var något som påminde mig om Harry Schein och Italien.
↧
Search

lite klassisk romantisk fotografi

November 10, 2015, 10:46 am
↧
↧

Sexbilder

November 10, 2015, 11:01 pm
$
0
0
Han bodde i en Folkabuss. Vi träffades då Cirkus Archaos kom till Sverige första gången. Han var svärdsslukare och akrobat. Vi blev kompisar och han bjöd ner mig till att hälsa på honom där han bodde strax utanför Paris.

Hela upprinnelsen till den här bilden var konstig. Jag blev ombedd att ta sexiga bilder till en norsk halvporrtidning som hette Cupido. Jag var hem till en kvinnlig redaktör nere i Hornstull, på väggen hade hon en affisch på en naken, svart snubbe med värsta storkuken.
Bara där skulle jag ju ha dragit öronen åt mig. Men ack nej, jobbet var att ta sexiga bilder, nästan knullbilder. Jag sa direkt att det kommer ju inte att fungera. Det handlar ju om seriösa cirkusartister, inte knullmodeller.

Nåja, jag drog ner till Cirkusen i två dagar, blev polare med ganska många och hade en bra tid. Det hände en hel del om man säger så. På en föreställning skulle en kille få sin cigg kapad med motorsåg. Gick inget bra. Han blev sågad i nyllet av motorsågen. De sexiga knullbilderna sket sig, jag fick inget betalt och redaktören såg jag aldrig till mer. Det blev ett gratisjobb som så många gånger förr, men jag beklagade mig inte.

Det maskinella var Leican och 21 mmgluggen, min favorit för porträtt i miljö.

Jag fick en ny kompis strax utanför Paris och mina bilder från cirkusen lever fortfarande ett gott liv.
↧

Man ska vara optimist

November 11, 2015, 5:11 am
$
0
0
Jag läser tidningarna och man inser hur det kommer att bli. Flyktingarna kommer att bli stoppade på ett eller annat sätt. Det är kanske nödvändigt, speciellt då man ser hur otroligt uselt EU handskas med denna fråga.

Varför finns det inget samarbete? Hur svårt skulle det ha varit att samarbeta, alla stater hade tagit sin beskära del? De forna öststaterna är ju verkligen inte roliga och resten av EU ger jag inte många poäng heller. Jag känner mig verkligen glad över att jag röstade nej till EU. När det krävs resultat brakar skiten ihop.

Sedan kan man ju undra hur länge kriget i Syrien, Afghanistan osv ska få hålla på. Om så mycket folk lämnar ett land som Syrien, vad fan krigar man då för? Vad är det man vill uppnå? En öken där det sitter ett gäng millionärer utan medborgare..

Ärligt talat: Jag hänger inte med. Och jag tänker på dom som kommer hit.
Det är bra här, men vad är det som är bra? Sitta på en förläggning i skogen och hoppas på ett jobb kanske? Just detta kanske?

Det är inget snack om att de som kommer hit är driftiga människor, men hur ska man finansiera ett samhälle där samhället allt mer går mot specialisering och rationalisering. Det är väl ingen hemlighet att kapitalismen håller på och tömmer ut sina sista resurser. Just det som nu händer kanske leder till att vi får en ny ekonomisk ordning, en som inte bygger på att allt ska kapitaliseras?

Nu går så mycket i just flyktingfrågan på ideella initiativ. Det är en ny ekonomisk ordning. Folk gör nödvändiga grejer för att de är nödvändiga och pengarna skänks och samlas ihop. Är det den nya ekonomiska ordningen vi långsamt kommer att ledas in i. Idealism, privata, personliga initiativ?

Vem vet? Det enda jag vet är ju att EU nu totalt kollapsar. Att det kanske kommer att finnas kvar, typ som FN, men som ett tomt skal där byråkrater sitter, har höga löner och utför inte ett vettigt skit i förhållande till vad de tjänar. Det vi brukar kalla den moderna politiken.
↧

Two men in the same room

November 11, 2015, 6:43 am
↧
↧

Ja, vad säger man nu då?

November 11, 2015, 12:35 pm
$
0
0
Det blev som jag förutspådde. Gränserna kommer att stängas, det sägs för ett tag, men jag tror det kommer att bli svårt att backa tillbaka till läget som det var igår. Det kommer att strypas.

Jag vet inte om det finns så mycket mer plats i Sverige, troligtvis gör det så, men det är något med det mentala också. Flyktingfrågan blir det enda punkten på dagordningen. Det måste börja snackas fördelningspolitik, skolor, integration, löner och miljö...

Det jag vet med hundra procents bestämdhet är att en massa människor som satt sitt hopp till Sverige och en slags ny frihet kommer att få ett rent helvete. Var ska de nu ta vägen? Nu sitter de fast i ett ingenmansland. Vem hjälper dom?

Jag vet också att EU svikit dom. Att vi offrar en massa människor för att en hel del länder, de flesta faktiskt, är snåla och ogina jävlar.

Människor offras, så enkelt är det.

Det känns verkligen inte bra. Lotta Lundgren skrev en bra krönika. Handlade om att om man vill få något gjort, då får man göra det. Den var strålande. En annan kristallklar grej är att aldrig hålla på fundera på idéer utan bara göra. Så fort man börjar FUNDERA på idéer så blir det inger. Gör dom.

Va i ett flöde.

Är jag en trist typ. Skriver jag för mycket, gör jag för lite? Ibland blir jag osäker, men jag har ju i alla fall nu gjort 40 böcker. Nåt har jag ju gjort i alla fall.

Bilden då? Jag brukade stå där i hörnan, gamla MultiKulti, hänga, Karina W jobbade på Fotograficentrum, det fanns ett annat galleri i hörnan och jag känner mig hemma i den där korsning. Klevgränd, där mina morbröder jobbade på Järnkompaniet och Krönet, kafét med baststolarna och de fina bakelserna och den gröna saften , som sedan blev en riktigt usel krog, där det skedde  mycket konstigheter.

Anders P med sin katt bodde där ett tag, det var punkarnas håla och proggarnas Svarta månen, ja, det var en jävla bra hörna helt enkelt.
↧

T-bana Mariatorget

November 11, 2015, 11:47 pm
$
0
0
Jag stod o hängde vid T-banans utgång, 21 mm, Leica. Jag har alltid gillat att vara nära. Jag gillar också svarta bilder, där ljuskällorna lyser upp som lampor eller speglingar i bilden.

Jag behöver sällan fixa med mina bilder, lite lätt skuggning eller lite upplättning någonstans och sedan låta printen ligga en kvart i badet så det drar i det svarta och högdagarna mjuknar. Allt under lock, givetvis.

Folk går tillbaka till analogt. Ja, tro på det ni. Jesus återkommer nog snart också. Analogt var och är fint, men har man börjat med digitalt så vinner bekvämligheten i längden, enkelheten.

Ja, där stod jag på Mariatorgets T-bana, hejade till höger och vänster då polarna passerade. Hökens klassiska målning fanns på väggen. Finns den kvar? Själv finns jag inristad i väggen på Fridhemsplan. Tänk er själva, en fotograf som är inristad i väggen som konstnärinnan nere på Östermalmstorg. Inte kattskit.

En gång stod jag på en krog, blev snack om konst i T-banan och då sa en brud att hon kände en konstnär som smyckat ut på Fridhemsplan. Då sa jag att jag visste vem det var, att vi jobbat ihop men att han kröka som fan, tröttsamt mycket kröka. Då svarade hon lite ledsamt: Jag vet, det är min pappa.

Ja, vad kan man lära av detta? Att jag är för evigt utsmyckad på T-banan, att man inte ska snacka så mycket på krogen, kanske?



↧

En blandning av Carlzon och ngt annat...

November 13, 2015, 1:13 am
$
0
0
En engelsk fotograf som plåtar hemlösa, en blandning av Carlzon, den gamle Per någonting, som plåtade porträtt på det här sättet. Både bra och lite märkligt, men med ett gott syfte.
↧
Search

Article 1

November 13, 2015, 1:56 am
$
0
0
http://prittsel.weebly.com

Intressant blogg.
↧
↧

Sånt är livet,,,,

November 13, 2015, 9:39 am
$
0
0
Sånt är livet, lyssnar på låten, sången med Anita Lindblom. Jag minns när jag plåtade henne och Bosse Högberg, boxarn, nere i Sjöbo eller om det nu var Kivik, på marknaden.

Hon var stor, när jag var i tonåren, för det måste jag ju ha varit. Sånt är livet, lillbrorsan blev helt till sig, orolig, tyckte låten var så sexig så morsan skulle få spel om hon hörde den.

Det gick inte så bra för Anita Lindblom, inte för Bosse Högberg heller. Han fick ju typiska boxningsskador, såg en bra dokumentär om honom. Det var inte roligt att se den gamle fightern vara så illa åtgången. Och Anita Lindblom mådde ju skit där nere i Cannes där hon blev isolerad med olika ekonomiska problem.

Sånt är livet. Hårt, även för dom som var framgångsrika. Den här bilden bär ju spår av det hårda livet också.

Det var den tiden Sånt är livet, var livet, är livet. Hårt, men också allt det andra.
↧

Höst över världen...

November 14, 2015, 2:34 am
$
0
0
Det var ingen lätt morgon då raden av vänner meddelade på Facebook att de levde. Jag känner att jag förstår inte längre. jag förstår inte hur IS och al Quedia kan gå framåt i Afganistan, hur kriget i Syrien kan få fortsätta, hur palestinierna kan låsas in, hur världen kan vara så ojämlik,, även om jag inte förstår något och inte längre orkar sätta mig in, så känner man ju den oändliga sorgen över allt meningslöst våld.

Det finns de som säger att världen blir bättre, vi blir äldre osv, och det stämmer nog, men det är ju så vansinnigt mycket som inte är löst, som fortsätter att vara vansinnigt.

Jag läser om mannen på järnvägsstationen i Köpenhamn, som vill till sin familj i Finland. Han har åkt gummibåt, slagits av snutar, lämnat allt bakom sig. Det är några timmars resa till båten och Finland och han kommer inte längre. Han är dödstrött, de kära kan han nästan ta på och nu ska han åka bakåt, neråt, längre bort från sina kära. Han sitter på en madrass på ett järnvägsgolv och orkar inte mer.

 Hur känns det? Tänk bara tanken. 

Jag läser en artikelserie om folk som kommit till Sverige. Hur de uppskattar landet men hur svårt det är att komma in i samhället. Hur de också berättar att folk tycker det var bättre förr i de länder de kom ifrån. Förr, den tiden då de hade diktatorer som Kaddaffi osv,,,att den sk befrielsen bara ledde till elände.

Vad svarar man?

Jag orkar inte ta in det. Jag känner som då jag var i Sydafrika och tyckte det var hemskt med alla vänner som dog och fick svaret. Gråt inte, det har vi gjort tillräckligt. Det leder ingenstans. Det är bara handling som räknas.

Vilken är vår handling? Solidaritet. Det måste väl vara det första. Människokärlek.

Sedan trappas det upp mot politiska lösningar, men det är inte min avdelning. Jag är i basen och där finns bara två verktyg. Solidaritet, människokärlek, ett solidariskt, humanistiskt leverne.
↧

Kessiakoff o co

November 15, 2015, 2:55 am
$
0
0
Kessiakoff o co hängde på Il café efter träningen. Dom körde cyclocross, inte racers. Kul att se. Själv drar jag o We till Naxos. Dom sa att jag kunde bada om jag ville?
↧

Article 5

November 16, 2015, 11:04 pm
$
0
0
I en säng på en flygplats. Bingen är säkert 240 bred och med tjocka täcken. Planen startar 300 meter härifrån och hörs inte.

Läser om Paris, analyserna och livet fortsätter som vanligt. Min fru ska fika med en flykting. Det är vackert.

Livet måste gå på. Det stora problemet. den här hösten. är att alldeles  för mycket energi läggs överallt på problemen, då det trots allt handlar om att leva.

Att läsa Facebook gör en onekligen trött. Två hundra analyser, de flesta från folk som aldrig sett eller varit i en flyktingförläggning, men analysera ska alla göra och de leder till motanalyser.
Kort sagt, oftast slöseri med tid och kraft. Man blir mest trött av att behöva läsa allt. Man kanske ska fråga sig vad man kan göra?

Det är 21 grader här. Det är märkligt att ha sommar i november. Det gör något med en.
Om två timmar flyger vi igen, en kort tur. Det märkliga är att flyget, som tar 40 minuter, är billigare än färjan som tar sju timmar. Det är mycket man inte förstår.

Häromdagen träffade jag en kvinna som menade att Lidl hade den bästa pommesfritten. Det var raka besked på mitt Söder där alla är helt absurt vegetariska och kravmärkta.

Det finns en rädsla, vare sig det gäller maten eller politiken, som fortplantar sig och krånglar till livet. Jag tycker folk idag är mycket räddare för allt än säg för tjugofem år sedan. Är det inte avgaser, är det maten, är det flyktingar,, är det... Det är som ett rädslospektrum förflyttas och blir allt bredare.

Jag säger det igen. Att handla, göra, tar bort de mesta av rädslan. Att sitta i sin boning, inte röra sig, inte handla, göra något, ökar rädslan med kvadraten på inaktiviteten.
↧
↧

Huset i Monitsia

November 17, 2015, 10:07 pm
$
0
0
Morgon i Monitsia. Det sprakar från den öppna spisen och solen är på väg över bergen. Jag läser om grabbarnas fantastiska insats mot Danmark. I Paris skjuts det igen.

Jag är i en turbulent tid, ligger i vårt nya hus, som är ett hus så vackert, 300 år gammalt. Det är två hus, med plats för en 8-10 personer, för framtida workshops och cykelturer, vandringar.

Hela huset och omgivningen är en sanslös skönhetsupplevelse. Utanför dörren hänger apelsinerna klara att plockas. Huset är omgivet av kyrkor och den lilla vägen utanför leder direkt ner till byn, fem minuter bort, med caféer och barer.

Igår var det fem kontor som avverkades. Jag ska inte redogöra för hur det går till att köpa hus i Grekland, men man förstår ju att det inte kommer in någon skatt till detta land. Det ena är att det är tradition att inte betala skatt, det andra är ju, att sätter du in pengar på ett bankkonto med de nya lagarna och förordningarna, som EU bestämt, så får du inte ut några pengar från banken.

Det är absurt att göra ett system där medborgarna i princip inte kan använda sina egna pengar om det inte fuskar, så givetvis fuskar man. Det är ju en självklarhet. Folk är inte idioter.

Solen har nu stigit över bergen, jag går ut på det marmorbeklädda golvet och ser ut över dalen. Jag är husägare, för första gången i mitt liv äger jag något. Det här huset, Huset i Monitsia, blir starten på ett nytt liv, med nya möjligheter.

Solen kommer in på gården, jag vänder ansiktet mot den, solen värmer redan, kommer att bli över tjugo grader idag, igen. Vi har tur med vädret, vi har tur med livet. Vi borde vara lyckliga och vi är lyckliga.
↧

Monitsia

November 18, 2015, 7:54 am
↧
Search

Advokaten

November 18, 2015, 10:48 am
$
0
0
Han är en brännvinsadvokat, tänker jag då vi sitter på det klassiskt inredda kontoret. Läderstolar, en bokhylla av dignande mått, men jag ser en flaska whiskey eller två i hyllorna.
Min fru verkar förskräckt, men jag älskar honom. Han har tics och tuggar frenetiskt tuggummi. Han har varit i politiken men stod inte ut.

Han skriker nästan, han tuggar hårt och ett tag tror jag fan han har löständer, men han är min favorit. Jag älskar honom och han gör ett kanonjobb även om det blir svarta pengar.

Henry Miller sa att grekerna är ena jävla gangsters och man måste älska dom för det.

Jag älskar advokaten, jag älskar alla kontor jag får sitta på. För att komma in på banken måste jag trycka på två knappar, som hissknappar. Jag fattar fan ingenting, men ett folk som har hissknappar på banken , som till och med gör det krångligt för folk att komma in och köa på banken,,,ett sådant folk måste man älska. Herrejävlar, EU kommer att gå under om de ska lära grekerna något.

Men, det är ju klart. Man kan ju ta bort hissknapparna man behöver trycka på om man ska komma in på banken. Det skulle ju underlätta lite i alla fall.

När jag ska betala advokaten har frun stannat hemma. Han sitter på sitt kontor, Naxos är lugnt, väldigt lugnt. På Paralian sitter några på de upplysta krogarna bakom vindskyddande plast.
Det är en annan känsla, den kan vara tråkig, men också meditativ. På kontoret är det svalt och han tuggar lika frenetiskt som förut men jobbet han gjort är perfekt. Jag tycker så jävla mycket om honom att jag ger honom en hundring extra. Inte för att jag vet om han behöver det, men för att han gett mig tron tillbaka på människan.

När jag går kommer han ut på trappan och skriker:
- I know where you will stay, it is fantastic it is very fantastic. I know the place,, och så vinkar han och jag går ensam ner mot vattnet och bilen för att köra genom ett grekiskt kvällsmörker som är samma mörker som det som finns i Norrland när vintern kommit på allvar.
↧

Article 1

November 18, 2015, 11:46 pm
$
0
0

Tar en morgonpromenad i trakterna kring vårt Monitsia. Det är perfekta vandringsleder. Jag hör fåglarna och det är riktigt grönt nu, hur blir det då inte i april.
Jag tror vi måste sätta oss i skuggan, säger min fru. Det är perfekt värme. November är välsignat den här hösten.

Lammen vandrar fritt så det är bäst att stänga grinden. Det äter ju som bekant upp allt de kommer åt.
Jag känner stor inspiration, men det är svårt att landa. Man måste utse så mycket, vilken hörna ska man arbeta i, vilken hörna ska man softa i, var ska man vara?

Tragera, som trakten heter, måste vara en av de vackraste ställen jag sett. Rent, tyst, djurliv och ändå inte bondvischan. Vi har bott två nätter i vårt hus och det är redan vårar hem. Vi är hemma. Märklig känsla, tänk då om ett år då allt är inbott, workshoparna gjorda, nya arbeten på gång.



↧
↧

När det står stilla

November 19, 2015, 8:25 am
$
0
0
Det är kolsvart då jag går från affären. Vid kvarnen är det full fart med trucks och jeepar som ska göra något med oliverna. Det är olivtid, man kastar ner oliverna på marken.

Jag dricker Metaxa. Kastraki överraskade med sol och värme. De magra kattorna sprang över vägen. Så magra, så plågade. Vi väntar på ett papper till. I Grekland har man mycket papper. Det finns alltid ett att vänta på.
Xhalki, staden, har tre kaféer, en krog just nu. Jag står och ser på vägen som leder ner till Naxos stora stad. En smal bro, sedan kommer den kurviga vägen.

i Xhalki finns det tre kaféer. Vi sätter oss på den som ser modernast ut, troligtvis oxå den som är dyrast. 20 kr för en espresso macchiatto. Det är som hemma, men jag har nog snart förhandlat ner det till halva priset. På gubbfiket sitter gubbarna inomhus med kepsen på. Det är lysrör som gäller och någon blekvitblå färg på väggarna. Jag kommer nog att hamna där med tiden också.

Jag gillar inte den stilen alls, men allt går i mitt liv. Jag gillar aldrig det traditionella. Jag gillar mest det som rör sig, att det utvecklas. Tex som att dricka espresso istället för något jävla lankigt skitkaffe från Norrland, eller äta taskigt vitt bröd då det finns perfekt surdeg, typ Tyskland.

Jag älskar livet, jag låter som Arja S, men jag gör det. Livet har varit mig nådigt.

Ser att man letar en av terroristerna i Sverige. Han kommer inte att bli långlivad. När det blir sånt tryck som nu då åker man dit, och det med rätta. Finns ingen anledning att lägga några fingrar mellan i det här fallet.

Jag dricker Metaxa, den ultimata drycken. Den smakar mjukt och har tre stjärnor. Det ska inte vara mer och jag ser hur det lyser där borta i dalen.





↧

Apelsinerna

November 19, 2015, 10:55 pm
$
0
0












Min fru vill ha salta nötter och sprit. Hon är trött på att köpa hus. Vem är inte det? Man kan ju bli galen på alla papper som ständigt inte finns eller ska komma in eller har försvunnit. Jag vill ha en efterrätt och går ut till apelsinträdet och tar en egen apelsin. På morgonen gick min fru ut och tog en citron.
Det är då det slår mig, enkelheten. Att vi har citroner och apelsiner fem meter från dörren.

På nyheterna ser jag att terroristen gripits, att det är razzior lite överallt. Tänker inte så mycket på det hela här i Monitsia. Jag har aldrig tänkt så mycket på sånt, trots att jag jobbade nära Eta en gång i tiden och hade IRA runt hörnet på Nordirland. Man kan inte gå och tänka att det ska smälla hela tiden. Det är betydligt farligare att gå över Götgatan en måndag morgon.

Däremot är det ju bedrövligt för hjärtat och hjärnan att behöva erkänna att världen är full av folk som vill en ont.

Jag känner att jag vill göra en vacker sång om den här trakten, ett diktpoem i text och bild. Jag ska ägna en längre tid åt det, åt det ursprungliga, vad människan är och vad naturen är.


Xhalki, eller Chalki, ligger tyst, stängt, men inte dött. Den lilla staden sover vintersömn, men den är som en ros som vilar i väntan på vatten och sol. Den kommer att vakna, resa sig i sin gammelitalienska prakt lagom till april då grönskan ligger tät över ön.




↧

I gryningen får dårarna ro

November 20, 2015, 11:18 pm
$
0
0

Det är ju det svartvita som är min grej. I går satt vi på middagen med våra grannar, väldigt trevliga människor, och snackade om livet.

Varför det blivit som det blivit?

Jag kom på för min egen del, att mitt livslånga frilansande kommer sig ur att jag är för vek och svag för att ha ett fast jobb. Jag skulle aldrig orka med att gå till ett jobb varje morgon, gå hem en viss tid, hela livet.

Det skulle göra mig sjuk, helt enkelt. Därför har jag alltid valt otryggheten, att aldrig veta, men alltid tro att det ska gå. Det är kanske den viktigaste egenskapen hos någon som väljer ett fritt liv, att tro, att tro på att det alltid ska gå.

Det är speciellt. Står och tittar på det vackra trädet på vår gård.

Det har sannerligen varit en turbulent vecka, rena racerloppet, väntan gör en galen, men väntan gör en stark också. Tänkte på hur min fru och  Fru Notarien, chefen för hur det går till att köpa hus på ön, började prata om kakor, recept, mitt i allt, och hur ett stråk av glädje och kamratskap plötsligt fyllde rummet. Och vi åt Notariens goda kakor, snacka recept och talade om nästa gång vi skulle ses, hur mycket kakor vi skulle käka då.

Allt är ett öde, allt går om man tror.

Det vackra trädet lyser i morgonsolen. Jag känner mig lite religiös, tacksam, troende, troende på livet o kamratskapet och vad som än sker i livet så kan jag nu säga att jag har gjort allt i livet som jag drömde om.

I gryningen får dårarna ro och så är det. Det vackra trädet är gammalt, stenen jag står på är från 1700-talet och solen är på väg upp över dalen.
↧
Viewing all 4182 articles
Browse latest View live
Search