Quantcast
Channel: Micke Berg, pics from another world. "To look is to love".
Viewing all 4182 articles
Browse latest View live

Article 3

$
0
0
Jag gillar Eric Kim. Han har alltid bra grejer att komma med. Det regnar idag igen. 26 grader ser jag på Naxos.

Nu börjar nästa fråga ställas. Den viktiga frågan. Hur ska vi få stopp på kriget, krigen? Hur många år har de här krigen hållit på. Läste att hur mycket människor som helst  dött i Afrika och Syrienkriget bara fortsätter att pågå. Man tycker det skulle vara enkelt för FN att dra ihop ett gäng krigare och åka ner och görs slut på skiten och införa en slags demokrati.

Men, det är det inte.

Det regnar, Klockan är halv nio och polarna börjar flockas på Il cafe. Det är schysst att ha ett fik att vandra till på morgonen. Läser Pascalidous fantastiska text från Aten. Tzipras och hans partis fullständiga sammanbrott. Från att lova en grej till att det blir värre än värst. Det totala sveket. Även om jag är vänster så måste jag ju erkänna och vara openminded och vänstern har gjort grymma misstag. Tzipras gjorde något vansinnigt. V gjorde något helt idiotisk då vissa började förneka att det var förtryck av vissa kvinnor i vissa förorter.

Man måste ha ett öppet sinne, tro på det man ser och hör, men också kunna vara kritisk och självkritisk. Det är något med den hör flyktingvågen som irriterar mig. Inte att de flyr eller att de kommer hit, utan mer att alla andra länder verkar bara vara en transportsträcka för att folk ska komma till Tyskland eller Sverige. Givetvis är det det största beröm ett land kan få: Att alla vill koma hit och tror på vår modell, men hur fan vore det om några andra länder skärpte till sig också och erbjöd flyktingarna framtid.

Vad det gäller de övriga EU-länderna, de som kommer från forna Öst, så tycker jag gott man kan slänga ut dom ur EU, men troligtvis faller EU ändå. Snacka om att vilja sno åt sig av kakan men inte ge tillbaka. Vi fick billig arbetskraft då gränserna öppnades. Fråga alla polarna som renoverat kåkar och lyor med arbetskraft som kostat hälften av de svenska. Snacka om dubbelmoral.

Nåja, nu vill katten in. Måste kliva upp och släppa in fanskapet.

Article 2

Rain without tears

Mountains

$
0
0
Drömde om snö. Drömde om skidåkning. Drömde om att köra bil ner till Grekland. 345 mil, genom Ungern. Kommer man fram till Grekland genom Ungern? Vem vet, måste kollas.

Vädret är som ett dåligt äktenskap. Regn och vind på morgonen. Sol på eftermiddagen och regn till kvällen.

Går på Fiket. Allt går upp numera. Är det de vita lönerna som gör att luncher och fika börjar närma sig astronomiska belopp? Man får göra en Carl Johan D,,,ha egen termos med sig. Jag dricker ju bara espresso, max tjugo spänn. Blir det dyrare än så emigrerar jag. Ja, emigrera var ordet.

Om man åker långt utanför stan kan man få en lunch för åttio spänn, men oftast mycket sämre mat än i mina kvarter. Säga vad man vill om Katarina bangata, jävlar vilket bra krubb man får här. Överallt skitbra mat. Snacka om den nya Indiern på Skånegatan, maxat. Eller Chutneys häftiga vegetariska där jag givetvis har kamratpris. Jag har kamratpris nästan överallt men det beror ju på att jag snackar så mycket och tar dit så många polare.

Vissa krögare är nog trött på mig, men i så fall är jag också trött på dom. Döskallar ska man skita i.

En sak är klar, vad det gäller krubb så är vi världsledande på Söder. Otrolig bra mat här och fika, för den delen.

Nog om det. Bergen, bergen. Snackade med polarn på Naxos. 27 grader, långsamt seglar hösten in. Själv ska jag kolla hur det går att passera Ungern i dagsläget. En repa med bakluckan som sovkudde någon natt. Ungefär som i det gamla, goda tiderna då jag körde till Barca på två dygn utan att sova.

All the best, friends. På lördag sägs det att solen ska lysa och på söndag regna. Hösten är på gång men vi ger inte upp ännu. Finns det en kafestol ledig utomhus, så se till att värma upp den.

När nån dör...

$
0
0
Kollade på filmen om Francesca Woodman. Hon var duktig, samtidigt som jag kan tycka att så märkvärdigt var det väl ändå inte. Hon föddes in i en konstnärsfamilj och var ju givetvis snabbt framme och testade olika tekniker och blev ju till slut ganska besatt av fotografi.

Jag ser hennes fotografi som ett sökande, lite studentikost ibland, starkt ibland, ungefär som det alltid är i unga år. Däremot verkar hon vara väldigt dålig på att ta kritik, eller ickeframgång. Jag känner många unga, framför allt många kvinnor, som ger upp lätt, för lätt. De ser inte sin egen talang, eller tror inte på den och vet inte hur de ska hantera ett bakslag, en motgång. Jag säger att jag sett många kvinnor göra så och det är min egen empiriska erfarenhet. Det känns ofta som kvinnor knäcks snabbare då det inte går bra.

Det kan vara en generalisering, men i hennes fall kändes det som om hon gav upp för enkelt. Vad gör man åt det? Hennes mor svarade ju sanningsenligt: Vad gör man då nån dör. Man kliver upp, dricker sitt kaffe, försöker vara som vanligt, men det kommer aldrig att bli som vanligt mer.

Det har jag sett många gånger när någon dör. I Woodmans fall är bilderna intressanta men inte så intressanta så att det motiverar den enorma uppmärksamhet hon rönt. Givetvis spelar tragedin in, den kanske spelar in mer än vi vill erkänna .

Hur det nu är med den saken så är det ett faktum. När nån dör blir inget som vanligt, inget blir som det var. Woodman finns på Moderna. Gå dit och kolla själva.

Om boende i stan o författare

$
0
0
Läser DN. Det är alltid kul att läsa om författare. GW, som är ganska speciell, tragisk och fenomenal, men ändå mest fenomenal. Vilken klassresa och hur mycket bra har han gjort. Eller Peter Hoeg, han med Smilla. Intressanta saker.

Läser om att man tänker försöka lätta på reglerna om miljö osv för att kunna bygga och göra fler bostäder i stan. Jag tänker på vad JH berättade för mig. Att mitt i lyxigaste Paris vill man renovera ett klassiskt varuhus, typ två kvarter stort och det får man OM man garanterar att bygga en massa billiga lägenheter för mindre bemedlade också. Och så håller man på över hela Paris. Så skulle det vara i Stockholm också. Då man bygger nåt köpcentra i stan så ska en del byggas om till lyor, billiga lyor, men sanningen är ju en annan.

Då det kommer till bostadspolitik i det här landet kommer inte ett skit att ske. Det man bygger kommer att vara svindyrt, räntorna ligga i botten minst tio år till och möjligtvis att man petar lite i ränteavdragen, men det kommer att vara lite och i slutändan kommer bara bostadsbristen att öka.

Ja, så Bukowskis, nu är det försäljning av bilder igen. Jag går igenom en stor reklambild i DN. Vad är det som säljer a 2 500 000 kr? Jo, nakna brudar. Herre Gud, det är ju fan patetiskt. Porr är gratis på internet. Varför lägga 2 500 000 kr på en Newtonbrutta?

Ja, ibland skadar det inte att vara klarsynt. Henry Miller var en sådan författare. Han köpte inte skit. Han var en otroligt skarp social betraktare. Han såg skiten, men också leken och humorn.

Allt måste komma ur lusten och leken, men allt blir bättre om det hamnar i kontext där det berättar något om tiden. Henry Miller var en stark betraktare av sin samtid. Jag skulle vilja vara som han var. En av mina idoler, helt enkelt.

Idag är det boxning på tv. Skoglund ska fajtas igen. Någon sunkigare och mer korrumperad sport än boxning finns knappt. Går galan i Tyskland och det är en tysk promotor så vinner alltid hemmaboxaren om han inte blir nerslagen och fullständigt knockad. Bedrövligt helt enkelt.

Samma med UfC, totalt korrumperat. Nu ska svensken upp igen för att få en VM-match. Hur är det möjligt? Han har ju bara förlorat senaste tiden? Är det fem man i den där klassen, eller? De enda boxarna jag har nån respekt för är bröderna Klitschkov. De möter alla, de bästa, och nitar varenda en. Nu har ju den ena lagt av och blivit politiker i Ukraina. Inget lätt jobb det heller, om man säger så.

Jaja, det är lördag och nu står de och kränger blommor ute i allén och påstår att blommorna kommer från deras egen odling när man vet att de köpt dom i Östberga..

Så är det i världen, bluff och båg, o lite jävelskap, som Henry skulle ha sagt.

Tiden

$
0
0
Jag läser om kritiken mot Löven. Att han inte leder landet. Och den är helt rätt. Jag har fan aldrig varit med om något så tandlöst som sossarna numera. Ska dom inte börja samarbeta med Moderaterna så något sker?

Idag tar folk lån på tre mille utan att blinka. Alla vet ju att ett lån på tre mille betyder inte ett skit. Ingen kommer någonsin att betala tillbaka ens tio procent. Hur skulle det gå till? Folk amorterar kanske 1000 spänn i månaden, 12000 kr om år, 120 000 på tio år...detta på ett lån på tre mille. Det är ju som att spotta i havet.

Och hur ska man kunna ändra ett sådant här läge utan att det blir totalt kaos? Det går väl nästan inte och framförallt inte med demokratiska metoder. Vem vinner ett val med löfte om att riva bort skatteåterbäringen och höja räntorna och höja skatten,,,ingen, inte ens jag skulle rösta på något sådan för vi vet ju vilka som skulle ta den värsta smällen, som alltid de som har minst.

Hur fan får man igång ett samhälle som springer mot stupet? Medborgarlön?

Det blir val i Grekland. Vad ska de rösta om? Grekland ägs ju av Tyskland. Inte fan skulle jag rösta. Helt meningslöst. Det är ju precis som med lånen och räntorna i Sverige? Man får lägga om kursen och lösningen finns typ femtio år fram i tiden om man inte vill ha totalt kaos och revolution.

Jag har ju aldrig tagit ett lån men idag skulle jag kunna ta ett på tre mille utan att blinka eftersom jag vet att det betyder inget. Går det åt helvete så går det åt helvete och då går det åt helvete med hela landet, so what, och går det åt helvete med hela landet så blir jag i alla fall inblandad på något vis vare sig jag har en mille i skuld eller femton spänn i plånboken.

Snacka om cynism. Allt vett har gått ur systemet. Allt det vi kallar förstånd är bortspolat.

Häftig tid. Jag har det bra, de flesta av oss har det bra så varför oroa sig i onödan. Det är som mellan första och andra världskriget. Man dansade på borden, visste att något skulle ske, men vad?



Punka, två ggr

$
0
0
Det började ju inget bra. Ute i Saltis torska jag på första punkan, bytte slang och trumma på igen,  ett hål i asfalten och bakdäcket slog i, punka två. Taskigt läge, ingen slang kvar. ( Vad lär man av detta?) Alltid två slangar i bakfickan. Försökte laga den punkterade slangen med lapp, men racerslangar går knappt att laga, men  jag satte på en lapp, ringde frun och sa: Du får fan hämta mig i Saltis.

Jag hörde hur glad hon blev. Helt upprymd, om man säger så. Slängde på däcket med den lagade slangen, satte mig på hojen. Luften pös ut direkt.

Halleluja, och frun svarade inte på nästa samtal. Hon ville inte hämta mig. Det blev till att börja knata mot stan. Det är nu jag börjar fundera på om folk ser nåt. Jag blir omcyklad av trettio stycken och bara en ser att jag har punka, stannar och frågar om jag behöver hjälp. De andra bara kör förbi, för de ser ingenting.

Själv hade jag direkt upptäckt om någon gått med punkad cykel och stannat, erbjudit en slang eller hjälp osv,,,nej, åka förbi bara i sina fina hjälmar,,,jävla blindstyren.

Det påminner mig om en dag nere i Hornstull då en duvhök slår en duva på trottoaren. Det är helt magiskt och ganska otäckt och folk bara går förbi. De ser inte det makalösa dramat då höken äter upp duvan levande. Det är bara jag som ser det. De andra går med sina mobiler och sina portföljer och ser fan ingenting.

Vad kan man lära av det? Jo, att folk ser ingenting och om man inte ser någonting, hur ska man då kunna förändra någonting? Ja, det var väl en tung insikt? Att folk ser ingenting.

Ja, jag kom hem och frun hade lagat  lunch för att blidka mig för att hon inte tog ut Ferrarin och hämta  mig. Sedan gick vi på barnkalas och njöt i solen.

Tzipras vann

$
0
0
Bommarna gick ner på den italienska landsbygden. Det var i mars och jag stannade, väntade på tåget och det var en lugn dag i olivlundarna. Tog en bild med mobilen, men det ville sig inte riktigt.

I Grekland vann Tzipras igen. Det var väl bra, men 55 procent röstade bara. Är det demokrati, då halva befolkningen inte röstar? Känns tveksamt, nog borde man komma upp i 85, 90 procent för att det ska räknas som demokrati?

Ja vad ska han o hans parti göra? Det blir spännande att se. Läste i DN och såg att Strage och några till hade varit ungmuffar. Det förklarar ju ganska snabbt varför jag alltid tyckt Strage o co alltid varit så otroligt töntiga. Man känner ofta på sig saker som är rätt utan att kunna förklara dom. Dom där ungmuffarna som växer upp är som dom blivit tvättade hela livet med någon slags parfymerat schampo, slutar aldrig lukta välfärd och självgodhet.

Måndag idag, tankedag, som jag brukar säga. Vi har tillbringat helgen med att kolla på olika deckare på film. Den nya trenden är att göra en kommisarie Morse,,,det rullar på och så plötsligt löser man hela gåtan genom att kasta in en ny person, eller hitta på något, som ska förklara mordet. Man fattar inte ett skit men ligger där i soffan och nickar till,,,,jaha, det var så det var och så tar man en kopp kaffe till.

Det går dåligt för Hammarby. Nanne har fina bortförklaringar, den enkla sanningen är ju att laget inte håller måttet. Undrar om dom inte åker ur igen, men det gör inget, dom har ju sin publik ändå.

Min polare, Nisse, fick rött kort i en korpmatch. Det tyckte jag var roligt. Han kunde inte låta bli att säga till domarn att han var usel. Han gjorde en Zlatan och fick betala för det. Så är det. Även i korpen tappar folk humöret.

Är det inte någon mer än jag som tycker det känns lite tandlöst i Svedala just nu. Det enda som riktigt suger tag i en är ju flyktingsituationen och volontärsarbetet. Det är ju helt fantastiskt, men lika förbannat blir jag sur då de flyr genom hela Europa för att komma hit. Vad är det som inte fungerar i resten av Europa och varför ändrar man inte på det?

Fotodummies, såg en del fina grejer på Spine, vinnaren i Stockholm var bra och speciell.

Måndag, hösten på ingång, två veckor till sedan Spanien. Och efter det november, labbmånaden.

Det stillnar,,,

$
0
0
Det stillnar. Det sägs att med åldern blir blodet segare, kallare.
Är det en myt
Att det rinner långsammare. Bron över floden Kwai. Varför kom man aldrig dit?

Jag är lätt att lura. Minns Ni Broarna i Madison County? Det blev en film med Maryl Streep och Clintan, vacker men stiff som fan. Boken var bra. Han, hjälten i boken, var ju fotograf och jag gick ner till Stadsbiblioteket för att kolla bilderna som han i boken tagit. Fotografens öde var ju lite speciellt. Han flyttade till en ö, försvann. Det var sorgligt och vackert på samma gång.

Jag hittade inga bilder. Boken var ett påhitt. Jag blev lurad.

Blodet rinner långsammare. Det stelnar sägs det. Vem vet?

Regar ute. Hösten brukar göra mig deppig. Jag har klarat mig hittills. Det löser sig nog i år med.

Det har varit ett omtumlande år politiskt. Flyktingarna, Grekland, SD, alldeles för många kompisar som dött. Tiden är orubblig. Det stelnar, det rinner långsammare.

Jag väntar ut regnet. Jag ligger på rygg. Potatisen kokar. Min fru är på väg hem från jobbet. Det blir fisk, denna vara som verkar vara på upphällningen. Vad är inte på upphällningen? Är det en tanke som kommer med åldern?

Vem vet? Jag ser på ett hus i Monitsia. Det blommar rött mot murarna. Solnedgången tar snart slut. Snart kommer frun hem, potatisen kokar klart och tankarna viker undan. En dag som alla andra, men ändå inte.

Hemmakväll

Lite bilder, some pics.....

Isabella hette hon.

$
0
0


 Isabella hette hästen där den stod i stallet. Vad har den för liv? Gå runt i en hage med en entusiastisk ryttare på ryggen. Det är kanske ett drömliv för en häst?

Det regnar igen, på eftermiddagen. Det var  som i Zimbabwe. Först regnade det inte på fem år.Det var slakt och elände. Sedan kom jag dit. En eftermiddag på bussen började det regna. Folk gick ut, hoppade av bussen, bara skrek av lycka.

Regn. Lycka. Liv.

Det var väl ungefär där jag började bestämma mig för att inte duscha på morgnarna. Vattnet kan användas bättre.

Mina pics ses av många. Det är fint. Man vill att jag ska göra en retro. Jag ska göra en retro. Allt är klart. Jag ska bara hitta ett bra ställe. Först nobbar jag det största stället, sedan nobbar de stora, statliga  institutionerna mig en efter en. Det löser sig. Det kommer att bli. Brådska skymmer sikten.

Återigen regn. Återigen en galen cykelrunda som slutade någonstans i Handen, efter nio mil, då vi var tvungna att käka en Magic burger för att kunna läsa GPSn om var vi var. Fricken fick punka, körde in på Länna sport och köpte två nya slangar. Det behövde han för en kilometer senare hade han återigen punka. Då var jag i Farsta, såg att det var ett stycke till Huddinge station, men närmare till Söder, så det blev hemmahamnen.

Jag kom att tänka på Paris, då jag nämnde Farsta. Vad har de gemensamt mer än att jag virrat bort mig på båda ställena? I Paris hade jag en svår tid, träffade en fin kvinna som hade en bil med rörliga lyktor. Henne rymde jag ifrån. Varför det? Sådant kan man tänka på då man cyklar. Om vad som hade skett OM man inte rymt, om man inte valt den andra vägen, om man inte varit så feg, eller modig, eller vad man nu var. På den tiden fanns ingen GPS. Det hade inte hjälpt. En GPS hjälper ingenting. Det enda som hjälper är att chansa. En riktning, ett mål. Efter det, en annan riktning, ett annat mål.





Dagens goda råd

$
0
0
Läste på en sajt om en människa som skulle åka till Afrika och undrade vilken kamera som var bäst? Jag läste också på samma sajt om en människa som vill börja fotografera och undrade vilken kamera, spegelreflex, hon skulle köpa.

Jag blev helt matt. Tyckte synd om frågeställarna. Långa avhandlingar om vad som är bäst och sämst och Gud vet allt. Jag fattade ingenting. Ska du köpa kamera, googla lite och gå sedan och köp något som du gillar att hålla i och som du tror att du kommer att kunna bära med dig. Svårare är det inte och se till att det är billigt.

Jag skulle lätt kunna jobba med en Niko d40 och standardzoomen hela livet. Många tycker det är dåliga grejer. Jag tycker det är skitbra grejer. Jag fattar inte vad folk snackar om. Köp en kamera och plåta. Det är vad det handlar om.

Det regnar idag igen. Polarn åkte till Mallis, vi kommer snart efter.  Förr var november den stora kopieringsmånaden. Det var då jag gick in och kopierade hela årsproduktionen. 7 dagar i veckan, brukade bli en 30 stora printar och kanske 100 små 24/30 och efter det slog jag igen labbet till nästa november. Jag kopierade förra november. Det var en vacker känsla, men jag är för gammal för det numera. Det är så slitigt och så dyrt, men bra blir det.

Folk envisas med det analoga, men det blir ju allt mer en kuriositet. En vacker sådan, men om man ska hålla på som jag gör, måste det finnas en effektivitet och ett resultat hela tiden. Förr kopierade vi bilder till jobb, utställningar och arkiv. Idag måste allt digitaliseras för att bli publicerat, komma upp på nätet och det är för krångligt att gå över analoga printar.

Nog om det.

Bilden, en vardagsbild. Jag gillar vardagsbilder. Jag har märkt en sak som är väldigt viktig om man jobbar seriöst med bild. Om du satsar hela tiden på den ultimata bilden, mästerverket, så blir man låst. Det är i princip omöjligt att blanda mästerverk med halvbra. Det måste vara mästerverk hela tiden. Däremot om du blandar halvbra bilder, många, så kan du skapa ett flöde, ett enklare flöde. Mästerverk tenderar till att stoppa flödet just för att de är enstaka mästerverk.

Vad gör man åt det? Välja sida hel enkelt. Hur vill man ha det. Enstaka bild eller flöde.

Zeke, lens culture, magazine

$
0
0
Hämta en free digital copy på Lensculture

Om att sätta på sig en hjälm

$
0
0
Ibland sägs det att man ska ligga lågt. Inte visa sina bilder. Att man förbrukar sina bilder genom att visa dom.
Stämmer det? Förbrukar man sina bilder genom att visa dom?

Jag trodde i min enfald att man gjorde bilder för att visa dom. Att man visar sina bilder behöver ju inte betyda att man bara visar skit, det kan lika gärna vara tvärtom. Det finns helt enkelt ingen regel. En bra fotograf är en bra fotograf. En sanslös fotograf som Petersen skulle kunna visa sina bilder varje dag o ytterst få skulle ens, med sitt livs bilder, kunna konkurrera med honom.

Jag tror inte man förbrukar någonting. Däremot skadar det ju inte att då och då sätta samman sina bilder för att skapa en bra kontext.

Jag brukar tänka på Lundells blogg. Han kan skriva varje dag, spelar ingen roll om det är mer eller mindre bra, han har den där enorma lägstastandarden. Den där nivån som gör att varje blogg är en upplevelse.

Bränner han sitt varumärke? Nej, vad bränner han? Kanske lusten att skriva en längre roman. Vad vet jag, men aldrig att intensivt skrivande på bloggen kommer att göra att han blir tråkig, uttjatad osv,,,för mig är varje inlägg en slags upplevelse.

Sedan är det ju en annan sak att det finns hur mycket folk som helst, som skriver drapor varje dag, och som är helt oläsliga. Eller visar bilder varje dag som är helt hopplösa. Om de förlorar på det? Inte fan vet jag vad de ska förlora? De har ju aldrig haft något så vad ska de förlora? De kan ju bara bli bättre, förhoppningsvis.

Läste DN om hur man ska bemästra sjukskrivningarna. Allehanda jäkla trix. Hur var det om man började låta folk jobba i vettig takt. Det är mest sjukskrivningar i den offentliga sektorn. Är det inte där det är ständigt brist på folk? Anställ folk, dela på jobben och sjukskrivningarna kommer att minska. Varför gå över ån efter vatten.

Slussen är på tapeten igen. Den frågan är nog en av de mest misskötta frågorna i den här stan på länge. Att det ska vara så svårt att se att den Slussen vi har idag, om den tagits hand om, utvecklats på ett bra sätt, hade kunnat vara en fantastisk, mystisk mötesplats. Något att vara stolta över, typ Eiffeltornet, men ack nej. In med en motorväg.

Jag kan fortfarande tänka på Kv Mullvaden innan det revs. Så fint hus, som ersattes av ett skitfult. Ibland då jag går i Hammarby sjöstad, eller på Södra station, så kan jag undra hur man så snabbt får en känsla av slum. Det finns ingen själ i de områdena och det har att göra med att man byggt utan själ.

Min fru säger att jag kan vara elak. Tror jag inte. Jag är väl alltid snäll. Det här vädret tar en viss energi ifrån en. Idag är det ettårsjubileum på cykelfiket,,,,,klart jag ska gå dit och kolla in kakbeståndet.

Magnus testar Hövding, eller Bonne Meck firar 1 år

$
0
0
Lirarna på Cykelfiket i Skrapan, Bonne Meck som jag kallar dom är verkligen skitfina. Det är alltid så fint att gå dit och sno deras kakor. Dom är verkligen sköna typer. 
Idag var det ettårsfest. En av höjdpunkterna var testet av den revolutionerande cykelhjälmen Hövding.

Magnus var testpilot.  " It can´t work", sa whiskysäljaren Juras representant. " Hes been taking to many whiskies. He´s to soft in the body".

Magnus testade två åk, kastade sig ner på den uppblåsbara mattan. Det funkade inte, tills vi kom på vad det var för fel.
" Ta bort mattan", skrek någon." Det är för mjukt".
Det var då Magnus la av, gick in och tog en whiskey till. Det var han värd. Det var alla på Fiket värda. Tack för ett fint år.




Magnus testar igen. Skam den som ger sig.





Nä, nu blir det en whiskey.....

Sofia Sandströms nya hemsida

$
0
0

http://www.agnessofiasandstrom.com

Kolla in henne. Hon är bra.


Hotellrum som man minns

$
0
0
Hamnade på landet. Kanske en av de sista gångerna jag är här. Detta land, kallat Noheden, som jag älskar. Ett rum o kök, fina cykelvägar, en plats för katten Zingo.

Jag tänker på hotellrum. De som vett mot en vägg då man öppnat fönstret. Det som var fyllt med råttor(Afganistan), det som man blev blöt om fötterna i då man pissade i handfatet(Paris), det utan tak för tre kronor natten(Pakistan), det jag rymde från( Kensington hotel), det som betytt kärlek, de som betytt ångest o ensamhet. Hotellrum, all denna romantik.

Jag är på landet. Vi har det varmt från kakelugnen. Ser vad som händer på Bokmässan. Man har ju varit där några gånger. Man blir trött. Ser en fruktansvärd recension av Ernst Brunner, ett övergrepp helt enkelt. En del som skriver om kultur är rena svinen. De bryr sig inte om hur det känns för den det skrivs om. Försiktighet är viktigt.

Det verkar vara många utställningar att betrakta till veckan. Kan vara värt att ta rundan över Moderna, Nordiska, Kulturhuset och Kontrast. Inte dåligt alls.

Så är det.

Himlen är kolsvart och jag ser stjärnorna. Ett rådjur skriker och ugglan vrider snabbt på huvudet. Ibland undrar jag om den ska ta katten, men det verkar inte gilla håriga saker.

In the night

$
0
0
Jag ser månen i natten. Länge har jag funderat på hur jag ser på fotografi. Jag har egentligen aldrig varit intresserad av fotografi, mer av berättelsen. Bresson, är en av få fotografer som klarar sig utan text. Det spelar ingen roll och har heller egentligen ingen betydelse VAD han fotograferar. Alla hans bilder handlar inte om vad man ser utan hur poesin och skönheten tränger igenom i hans bilder.

Det är några av de få bilder jag sett som klarar sig utan text. Strömholm är på andra sidan, i det mörka. Bresson sysslar ju hela tiden med det ljusa, de lätta skuggorna. Strömholm har rensat bort, hans bilder kommer ur mörkret och handlar om relation och det är där det börjar hända grejer med mig.

Jag förstår plötsligt att jag sällan är riktigt intresserad av vad han plåtar, mer av känslan. Jag vill kliva in i hans kropp, i hans hjärna, höra hur snacket gick, hur det luktade, hur det kändes, hur han klarade sig, vad han tänkte på nätterna i sin ensamhet, Strömholms bilder skulle bli otroligt  mycket bättre med text, med berättelsen. Tor Ivan Odulf har skrivit bra, sedan finns det inte många berättelser. Strömholms bilder handlar om saknad, men också om saknad av text. Han lever lite på att vi inte får veta.

Det slår mig att jag är alltid mycket mer intresserad av fotografen än motiven. Det som är på bilden ser man ju på en halv sekund, men det som gick genom fotografen, stunden, berättelsen, är ett universum att forska i.

Sune Jonsson har gått en medelväg. En bra fotograf och en bra skrivare, gör underverk. Tyvärr är Sune J i mina ögon för dokumentär. Jag saknar hans personliga röst, jag saknar oron helt enkelt. Han är för antropologisk för att jag ska vakna till på riktigt. Om Strömholm hade kunnat skriva, hade han varit den perfekta berättaren.

Jag ser mer bilder i text än i fotografi. Jag ser alltid fotografen före bilden. Ser jag inte fotografen i bilden intresserar mig inte bilden. Jag vill alltid krypa in i fotografens skalle och kropp.

Det här gäller bara fotografi. När det kommer till måleri ställs jag aldrig inför detta. Ta Rothke, jättemålningar som ser ut att vara i en färg. Det ser enkelt ut men då man kollar blir man nästan krossad, man kör direkt in i hans förtvivlade hjärna, man kastas från duken rakt in i målaren och det är en obarmhärtig resa. Han har inget att berätta om, mer än om sig själv. Den målade duken har inga anspråk på det dokumentära.

Hur ställer jag mig själv till det hela? Jag är en hyfsad fotograf, jag skriver hyfsat, men först då jag skriver till mina bilder infinner sig känslan, återkopplingen.För mig är det berättelsen och vad som är viktigast vet jag inte. Detaljer av sig självt, men det måste uppstå ett rum, en känsla jag kan gå i, vara i, för att det ska bli något. Ofta måste det rummet byggas upp med några bilder som hör ihop, som hjälper berättelsen. En slags poesi, helt enkelt.  
Viewing all 4182 articles
Browse latest View live